Vägen mot Järnmannen!

Så är det 10 veckor kvar till AXA Malmö Triathlon. Eller 73 dagar för att vara exakt. Formen är på uppgång, känns det som. Pulsmässigt är jag i mitt livs form. Arbetspulsen ligger 10 bpm lägre än brukligt, jag återhämtar mig mycket snabbare och kan ligga på en relativt hög belastning under lång tid. Löpningen är dock fortfarande lite av en käpphäst. Mitt underben har det relativt bra, så jag kan springa någorlunda obehindrat. Så nu gäller det att komma i löpform snabbt! Igår startade jag en tråd på jogg.se, och fick genast massa nyttigt tips. Intervaller; både platta och i backe, och tröskelpass verkar vara melodin. Här ska det springas!

Helgens planerade träning består av crosspass simning-löpning i morgon, ~70 km cykel på lördag samt, om benen tillåter, löpning söndag förmiddag och simning med Heleneholm söndag kväll... Hmm... blir svettig bara av att sitta här och skriva...

Så var den avklarad, cross-premiären. Det blev som planerat med 30km cykel i bra tempo följt av cirka 20 minuters löpning. En ytterst speciell känsla att springa direkt efter cyklingen. Första fem minuterna svarade inte benen som jag ville, men efter en stund så! Att säga att det gick lätt är kanske att ta i, men i alla fall kändes det mindre underligt. Jag gjorde misstaget att ta mina tunna skor. Nästa gång blir det Adios i stället. Löpsteget är ju inte direkt världens bästa efter en timmes hårt slit på hojen. Ska bli skoj att se hur mina ben, främst underben, mår i morgon. Jag förstår Hallstens tips att satsta på lite mer påklädda dojjer till långdistans-triathlon.

 

Pulsen höll sig på 162 i snitt under cyklingen, max 169. Det är bra för att vara mig. Jag har alltid haft hög vilo -och arbetspuls, men kunnat ligga på en hög puls under lång tid. Så det att min arbetspuls blir lägre och lägre är ju positivt, och ett tecken på att träningen ger resultat.

Min söndagsrutin brukar vara en timmes simning med HTT mellan 19-20, men den får faktiskt stryka på foten i kväll. Jag har tränat nog denna helgen, plus att jag behöver plugga inför tentan nästa måndag. Ska försöka lägga in ett simpass i veckan som kommer.

För en stund sedan kom jag in efter åtta kilometer blöt men härlig löpning. När blev det höst? För bara ett par dagar sedan sprang jag i shorts och t-shirt och svettades som en gris. Idag var det full mundering med vindjacka och tights. Underligt. Undra om det regnade lika mycket på de tappra uppe i Göteborg. Varvet idag ju.

Det blev i alla fall åtta kilometer, varav ungefär tre helt barfota! Det är en häftig känsla att springa barfota. Man får en helt annan känsla för marken, steget blir kortare och man landar helt automatiskt närmare kroppens tyngdpunkt. Det känns helt enkelt naturligare. Och det är inte samma sak som att springa i FiveFingers.

 

Hur väl passar då grusväg och fotsulor samman? Förvånansvärt bra faktiskt, även om jag var lite mesig och sprang ganska mycket på gräset. Det är de stora stenarna som gör ont. Smågruset känns mest som en lite våldsam massage.

 

 

En blandning av gräs, blommor, grus och gåsbajs. Underbart. Om vädret bättrar sig och benen hämtar sig från dagens misshandel, så blir det eventuellt crosspass i morgon. Förslagsvis 30km cykel följt av 3 km löpning. Man måste ju börja någon stans.

En väldigt blåsig men solig lördagsförmiddag på cykelsadeln blev det. Starten för 100km-loppet gick redan 0830, så det blev att gå upp tidigt och trycka frukost. Jag hade laddat upp ordentligt med geler, barer och sportdryck. Allt för att undvika väggen, som faktiskt höll sig undan. Flickvännen körde mig upp till starten på Galgberget. Någonstans hade jag en tanke om att det skulle vara många söndagscyklister med standardcyklar och picknickkorgen på pakethållaren. Tji fick jag. Riktigt många cyklar i 20000-kronors-klassen, cykelklubbar och funktionskläder. Positivt överraskad faktiskt.

 

Jag visste inte att Halland var så kuperat. Riktigt många upp- och nedförsbackar. En sak som slog mig var folk rullande i från mig i nedförsbackarna. Jag tyckte jag kröp i hop ordentligt, men folk bara for förbi. Jag får jobba med att bli mer strömlinjeformad, kanske sänka styret några hack. Racet i sig präglades mycket av vinden. Kopiös motvind varvades med den underbaraste medvind. Klungor formades, och jag försökta hålla mig till en. Skönt att ligga på rulle. Det är verkligen en boost för psyket att känna att han som ligger bakom tvingas släppa i uppförsluten... Jag missade att sätta på GPSn vid start, men snitthastigheten på de 73 km som registrerades blev 26,6 km/h. Sluttiden efter vad jag tror var snarare 95 km blev 3 timmar 39 minuer. Helnöjd! Pulsen höll sig på i genomsnitt 153/min.

Sammanfattningsvis var det en fin tur, ett mycket trevligt sätt att spendera en lördag. Jag kommer definitivt tillbaka nästa år.

Efter målgång! Flickvännen väntade vi målet. Den bästa av belöningar.

Igår var det sista cykelförberedelserna inför Hallandsloppet på lördag. Planen var 1,5 timmar. 5 km in i passet bestämde jag mig för att satsa på hastighet. 40 km med ett snitt över 30 km/h. Det lyckades! En del av passet gick genom "bebygda" områden. Och människor har en kolossal tendens att bara gå ut i cykelbanan utan så mycket som en blick över axeln. En kollsion med "mjuka" trafikanter i 35 knyck skulle ge väldigt otrevliga skador, både på mig och den olyckliga sate som hamnade i min väg. Med jämna mellanrum är det insändare i Sydsvenskan om trafikfarliga cyklister och bilister. Jag är halvt sugen på att skriva en arg insändare om trafikfarliga gångtrafikanter...

 

 

I gårkväll var det triathlonkväll på Runner's Store här i Malmö. Extra kvällsöppet med sköna rabetter och kunnig personal. Endast för Heleneholms medlemmar! Jag lyckades lägga vantarna på ett par Adidas AdiZero Adios! Storebror till mina Pro. En sko som inte tillverkas längre, och som är kolossalt svår att få tag i. Jag är mycket nöjd!

 

Tripp - Trapp - Trull!

 

 

För ett par timmar sedan kom jag hem efter en 10-milare på cykeln. Mår utmärkt om det inte vore för lite begynnande huvudvärk. Jag tror jag dricker för lite under turerna. Jag har läst att beroende på lufttemperatur så bör man dricka 550-750 ml per timme. Det är vad kroppen klarar av att ta upp. Så mycket dricker inte jag. Under mina fyra timmar på sadeln idag drack jag knappt 1,5 liter. Och det känner jag av nu. Det blir till att dricka mer i framtiden!

För några dagar sedan justerade jag styret på hojen. Sänkte det 5 mm och "bockade" styret framåt. Detta för få en mer strömlinjeformad siluett och därmed minska luftmotståndet.

Oj vilken skillnad 5 mm gjorde. Inte så mycket på luftmotståndet, men väl på min rygg. Jobbigt värre. Inför Hallandsloppet nästa helg, tror jag att jag höjer det igen. Sen blir det till att vänja sig långsamt.

Idag har jag varit hos Wille på Malmö Naprapatklinik. Det visade sig att jag var en aning sned i höften. Det är nu justerat. Det känns allt lite underligt när det knäcker och brakar i lederna. Sen fick jag nålbehandling i min vänstra vad. Akupunktur med målet att öka blodgenomströmningen i musklerna, och därmed minska steheten. Inte så skönt. Fick också tips om kompressionsstrumpor, massage och excentriska tåhävningar. Nu ska det rehabas för fulla muggar. Jag tror jag lägger löpningen på hyllan en vecka eller två, och fokusera på de andra två grenarna. Och rehab så klart.

Jag har ont i mitt vänstra underben. Stelhet och ömhet. Tråkigt är det. Nu börjar jag få ont i höften också. Det är lite svår att veta vad som är hönan och ägget i det hela. Skevhet i höften kan ju mycket väl göra att löpsteget blir konstigt, och att man belastar benen ojämnt. Jag tror nästan det är det som är problemet, med tanke på att det bara är vänster ben som strular. Hade det varit överansträning, så vill jag tro att bägge benen hade varit påverkade. Jag har tagit kontakt med en naprapat, och han tror att det kan vara höften som är problemet. Jag ska försöka få en tid i nästa vecka. så får vi hoppas på det bästa. Rapport kommer!

Det längsta cykelpasset hittills. Tur och Retur Eslöv på 3,40, med 25 minuters paus på sambons jobb. Ditvägen var en dans på rosor, med fina vägar och underbar medvind. Jag flög liksom fram. Hemvägen var en annan historia. Men det gcik! Den sista milen upplevde jag något helt nytt. Kolossal trötthet i baksidorna. Kändes som jag låg på gränsen till kramp hela tiden. Underligt. Jag hade med mig en energibar som jag åt av lite då och då, och det var inga bekymmer med bränslet. Nästa gång jag ska ut på en sådan långrunda, ska jag komplettera med elektrolyter, för att på så vis kanske undgå krampkänningarna.

Det är skönt att veta att jag klarar av att cykla så långt, att kroppen mäktar med arbete under lång tid. Inga skadekänningar och pulsen låg på en acceptabel nivå hela vägen. Det ska sägas att min respekt för långdistans-triathleter bara växer. Tanken att ge sig ut och springa efter 9 mil på cykelsadeln kändes inte direkt lockande.

 

Det ända dumma med rutten, är att jag måste cykla genom Lund. Trafik, kullersten och interlock-pedaler är en dålig kombination. Desstum vibrerar cykeln i den milda grad, att ett njurbälte hade suttit som en smäck!

 

Olympisk distans, Västra Hamnen, Malmö den 5 augusti. Växlingsområde 100 meter från vår port. Ska bli skitkul rent ut sagt. Men det är en himla tur att det är fyra månader kvar.

 

Jag passade dessutom på att anmäla mig till Hallandsloppet. 100 km på cykel genom mitt älskade Halland. Starten går klockan 08.30 lördagen den 5 maj.

 

 

Blir en riktig genomkörare. På fredag blir det uppvärming med ToR Eslöv. Borde bli 80-90 km. Ska bli spännande! Hoppas bara det blåser lite mindre än vad det gjort de sista dagarna... Jag hatar motvind. Mer än något annat.

I förrgår var det så äntligen dax! Termometern visadet 11 grader och jag slängde på mig löparshortsen. Det var knappt kallt. Motvinden var dock en aning otrevlig. Men i alla fall! Jag brukar vara tidig med shorts, men i slutet av mars är nog någon form av rekord.



Vänster underben krånglar lite fortfarande. Det är med sorg i hjärtat jag meddelar att tanken finns att investera i en sko med lite mer stöd. Barfotagudarna gråter! Jag tror helhjärtat på den minimalistiska idén, men kroppens signaler värderas i detta tillfälle högre än mina övertygelser. Om jag ska få någon ordning på löpningen, och därmed göra det möjligt att tävla i sommar, måste jag nog dessvärre vara lite snäll mot mina vader...  Dessutom skall det tagas kontakt med sjukgymnast. Mitt tålamod är snart slut.

Ikväll har jag varit på middag hos min lillebror och hans sambo. Tog racern, och upptäkte en ny möjlighet. Natt-cykling! Tomma vägar, svalt i luften, mindre vind. Racern ska helt klart utrustas med reflexer och lyktor!

Löpning fredag, cykelpremiär lördag, överjävlig simning söndag och lite löpning igår! Det var längesedan jag tränade så bra! Speciellt cykelturen i lördags var trevlig. Snålblåst och lite duggregn. Fick kämpa lite för att hålla hastigheten, men det gick ändå över förväntan. 38km på 1,24. Godkänt för att vara säsongspremiär tycker jag. Det ända tråkiga var att iPhone-hållaren var lite av en besvikelse. Den hoppade av styret två gånger. 200 kr i slasken. Lite tråkigt.

Så här cyklade jag! Pulsmätaren behöver dock nytt batteri.

Ride Time: 1:24:08
Stopped Time: 6:27
Distance: 38,07 km
Average: 27,15 km/h
Fastest Speed: 39,08 km/h
Ascent: 67 meters
Descent: 53 meters
Calories: 1282

I mitten av januari skrev jag att ett av mina mål med 2012 var att kunna simma 1500m frisim non-stop. Det målet är redan uppfyllt! På simträningen med Heleneholm i söndags kväll skulle vi "simma lite längre". Lite längre! Min första tanke när vi fick uppgiften var, att detta går aldrig. Och efter ett par hundra meter var jag övertygad om att jag skulle bryta efter 1000. Men det är underligt hur det går upp och ner under ett lopp. Även om jag höll ganska jämn fart, så kunde jag tydligt märka när jag hade en "bra period". Då orkade jag till och med lägga på lite extra benspark!

Ibland är det skönt att få ett kvitto på att träningen ger reultat, att man kan mer än vad man själv tror. Speciellt nu när löpningen krånglar.

Här är mina tider!

500m - 12.10, 1000m - 25.00, 1500m - 37.57

Verkligen inga imponerande tider, men jag är ändå nöjd. Nu känns inte en tävling på olympisk distans alls lika skrämmande längre!

I fredags eftermiddag kom jag så äntligen i väg till herrarna på fotkultur. Två sjukgymnaster som har tagit passionen för barfotalöpning till nästa nivå, och helt enkelt öppnat en butik.




Man har ett imponerande sortiment av minimalistiska skor av alla de slag. Bland annat kängor i form av fivefingers. Underbart. Anledningen till att jag tog mig dit är mitt defekta vänsterben. Eller rättare sagt underben. Stelhelt, ömhet och skevt löpsteg. Tråkigt. Efter ett litet snack och några minuter barfota på löpbandet fick jag flera nyttiga tips. Löpanalysen visade att jag aktiverar mina vader väldigt mycket, framförallt i frånskjutet. Dessutom landar jag fortfarande långt bak på vänsterfoten. Så planen är att korta steget lite, öka frekvensen och medvetet försöka aktivera höftböjare och hamstrings för att minska den tid som foten står i kontakt med marken. Detta borde avlasta vaderna, och förhoppningsvis avhjälpa mina besvär.

Om vädret tillåtet blir det cykelpremiär i morgon! Woohooo!